Kvällslig produktivitet

Operation declutterization - Kapitel 3

Inget återstående klutter i bokhyllan! Mission succeed! Efter en värmning av de kalla tomma ytorna på de två nedre hyllplanen med hjälp av okänd textil och/eller diverse saker som används dagligen är bokhyllan klar.
40kg serietidningar har nu omsorgsfullt förpackats i flyttlådor och övertalats att stanna där de är i förhållande till lådan, vilken i sig krävde hälften av halva kvällen att förbereda till förpackningsbart skick. 





Jag har åkt mycket buss i mina dar. Och som nostalgist har jag hittills sparat dem. Nu ligger de i brännbart hela bunten =).
Nästa tilltag blir byrån med tillhörande lådor och innehåll!


Deklutterisationen fortgår

Operation declutterization - Kapitel 2

Efter en grovelimination av objekt i kategori 0 (se föregående inlägg) så är det dags att tidsboxa lite

Box ett (1) - Bokhyllan

Låt mig först säga såhär: ~30% av vikten hos alla böcker i min bokhylla består av Kalle Anka-pocketar, ackumulerade med tiden. Nu är det dags att låta dem ligga i träda en stund för att om två år eventuellt tas med till Stockholm alternativt Göteborg alternativt (men ej så troligt) Uppsala, där de kan utgöra ett stort mervärde. Alltså, 30% av vikten (och alltså ungefär också volymen) har lagts i en låda, vilket innebär ett ledigt hyllplan.

Ett ledigt hyllplan var förra veckan helt ouppnåeligt på grund av ett lite för nostalgiskt sinnelag. Ett ledigt hyllplan var den här veckan uppnåeligt och är nu exekverat, och (jag kan inte säga det nog tydligt) fungerar som ett mycket effektivt substitut för den känslan av upprymdhet som annars lite patetiskt kan letas efter med stumbleupon. Det lediga hyllplanet ger energin som krävs för en fortsatt deklutterisation.
Hyllplan 1 (ovanifrån) består nu av destillerat meningsfulla böcker, i kategorier: humorböcker, skönlitterära bra sådana och längst ut till höger utbildningskataloger. Meningsfullt och mer eller mindre perfekt.

Hyllplan 2 Är nu i fokus. Spekulationer existerar, och en möjlig lösning är kategorierna: "böcker av stort intresse", "Språkböcker", respektive "livsfilosofiska böcker".

Hyllplan 3 är nu i en enda röra, vilket är som det ska. Innehåller allt från atmosfär till grässtrå (det vill säga inte så mycket jord, sedan grovelimineringen av kategori 0 utfördes). Hit kommer fokus när Hyllplan 2 är klart.

Operation declutterization - Introduktion

Introduktion
Uråldriga prydnadssaker som på en hylla för sjuhundrafemtiosjätte gången stirrar mig lite bistert och medlidsamt i ansiktet när jag kommer in i rummet och tycks säga "Shoot me! Jag orkar inte stå kvar på den här sketna hyllan, jag vill umgås med de mina som står hos din farmor!". Spargrisar som kapitalistiskt speglar samhället med sin feta kroppsform, eller burkar som aldrig används till annat än att skymma sikten av nästa onödiga pryl bakom. Tidsskriftsamlare och böcker vars tryckta bokstäver i särskild kombination jag inte längre har något intresse av.
Bamsetidningar, Guinness world records 2001, 2003 och 2004. Nåväl, de är ibland intressanta, men sällan finner jag intresse i vem som för fem år sedan var den som snabbast med hjälp av näsan kunde rulla en apelsin en engelsk mile. Diverse pseudonostalgiska små föremål som har fått sin plats i mitt rum, bl.a. en sjöhäst vars fint ornamenterade svans brutalt amputerades vid ett fall från hundra gånger sin kroppslängd, i nyckelringsformat. Saker som skulle ta livet av sig om de en dag fick uppleva det.

Enough, assez, abbastanza, bastante. Av ren medkänsla och med stort nöje ska det nu ske en rensning av dessa stackars saker. Operation declutterization inledd.

Metod
Operation declutterization inleddes lördag förra veckan. Syftet med operationen är att uppnå ett högre genomsnittligt meningsfullhetsvärde för objekten i rummet. Meningsfullhetsvärde kommer för komplexitetens skull mätas i en skala mellan 0 och 4. Allt för att förvirra.

0= Saker som inte har någon som helst meningsfullhet för rummet.
Exempel: Dammråttor, trasiga gummiband, pappersark med föråldrad information.

1= Saker som har låg meningsfullhet för rummet
Exempel: Böcker som aldrig läses, gamla pennfodral, en rubiks kub i komplett antal, dock separata bitar (minus en bit), ett elektroniskt kassaskåp vars säkerhet beklagligtvis ej överträffar den hos en av en krympling mediokert förseglad pappkartong. Läppglans som ungefärligt kan dateras till mitten av 1400-talet.

2= Saker som har medelstor meningsfullhet för rummet
Exempel: Burkar vars innehåll sporadiskt nyttjas. "Prylar" à la gyroboll, krokodilskalle, fickkniv och usb-sladdar.

3= Saker som har hög meningsfullhet för rummet, eller användes minst varje vecka.
Exempel: Väckarklocka som kvittrar vid uppvaknandet, högtalare, böcker vars innehåll jag finner intressant, gitarr, byrå innehållandes klädesplagg av olika färg och form.

4= Saker som inte går att ta bort från rummet utan att totalt snedvrida den intrinsikala definitionen för "sovrum".
Exempel: Golv, tak, säng, lampa, dörr, fönster.

Målsättningen med operationen är att höja genomsnittet från ~1 till 3.

Målet kommer att uppnås genom att avlägsna objekt med meningsfullhetsvärde < 2.
Operationen inleddes med konventionell städning, det vill säga elimination av objekt tillhörandes grupp 0.
Fortsättning följer...

Kört upp idag

Har kört "Upp" och "Flickan som lekte med elden" nu ikväll. Pengarna rullar in, och jag vet inte vad det är värt att använda dem till. Donera till ett syfte jag finner bra? Använda dem själv? Gå på bio? Spara till nåt roligt projektarbete? Köpa en Renault trafic?

Lösryckta tankar

Många bollar i luften kan man nog sammanfatta det som. Jag har så smått försökt rutinera mig lite mer; gå och lägga mig i tid framförallt. Vad skönt att hinna med att göra saker på morgonen utan att behöva vara trött! Många tankar i luften. Qui eller que i franskagrammatiken? Vad plugga efter gymnasiet? Hur använder man sin potential bäst? Är biografmaskinistkunskaper nödvändiga i samhället? Finns det ett yrke som verkligen känns rätt och bra? Det känns fel att prata om yrke i och för sig. Det handlar ju om att man ska hjälpa systemet att hålla sig på fötter. I gengäld får man medel att höja sin standard i samhället. Det handlar om en win-win situation som har fungerat förhållandevis bra de senaste åren.


Finns det risk för ryggskador om man inte tränar ryggen tillräckligt ofta? Den är inte än så anpassad till ett liv på två fötter som man kan önska. Behöver man ens bry sig om det, eller är det bästa att helt enkelt ta livet som det kommer? Epikuréer i all ära; bra för dem, men jag kan inte förstå filosofin. Njutning blir inte bättre för att man njuter mer. Att ligga i en hängmatta och äta vindruvor dagarna i ända ger inte njutning. Man tröttnar på det.

Visst, man behöver inte vara så extrem i sin njutningsfilosofi. Ta livet som det kommer helt enkelt? Men vad är målet med det om ingen minns det om tusen år? Vilken skillnad gör det om jag har ett bra liv som ändå inte bearbetas på något sätt? Borde inte ett bättre syfte än att bara njuta vara att se till att så mycket som möjligt blir "ihågkommet" på ett eller annat sätt om tusen år? Spara tankar och idéer, prata med sina barn och barnbarn om sina föräldrar och farföräldrar och hur de var, komma på lösningar på problem som människan brottas med. Och då, vad är syftet?

Att bygga en större eller bättre värld, att skapa mer njutning? Varför? Då uppstår samma problem. Vad ska de människorna ha njutningen till? Fortsätta att "förbättra" världen ännu mer? Jag vill tro att vi kommer till en platå någonstans där allting bara stannar upp, och är bra. Förnuftet talar emot den tanken, eftersom alla levande varelser idag strävar efter att överleva. De som inte gör det överlever inte. Och hur överlever en mänsklig population bäst idag? Jo, genom att ha en hög välfärd. Någonting positivt är i alla fall att den mänskliga populationsökningen börjar sjunka när en viss grad av välfärd är uppnådd. Jag skulle vilja uppleva den tiden då populationen når en balanspunkt på jorden, som ett bevis på att vår resa mot målet, ett intelligensmättat universum inte är statiskt, kallt och meningslöst.


RSS 2.0