Rasinj

Är det patetiskt att sitta och skriva ett arbete till svenskan halv tolv på en lördagkväll? Läsaren dömer. Det känns inte så patetiskt från mitt håll. Jag gillar att ha framförhållning. Dessutom är allt vad man gör det till. Mina arbeten känns inte patetiska att göra på lördagkvällar. Jag bygger mina uppfattningar, jag tränar inför livet. På högstadiet kändes det som att man gjorde saker för att få betygen. Nu spelar betygen roll för var man kommer in i framtiden, men erfarenheten jag får på falufri kan inte räknas i poäng. Den blir också vad man gör den till.

Jag har börjat skriva om lucid dreaming. Hoppas att det kommer bli en bok i framtiden, det är en av mina önskningar just nu.

Vi har börjat bygga om hemma. Jag kan se den stunden framför mig när jag inte känner igen vårt hus längre, och några månader senare när jag tänker tillbaks på hur det såg ut först så kommer det kännas overkligt, som en dröm (klichévarning). Jag har i alla fall gett pappa ett handtag med att sätta upp några presenningar som ska täcka byggnadsställningen idag. Utsikten kommer bli sämre från vardagsrummet, köket och tornrummet, men däremot så kommer det bli lättare att tvätta (hälften av utbyggnaden kommer vara tvättstuga) och duscha (en extra dusch, yay).

Nu ska jag träna lite, så läsaren slipper lösryckta tankar för en stund.


Think areté