LUMPENBESÖK, MORAL och SJÄLVGOOGLING
Det är de tre sakerna jag ska försöka skriva om här och nu.
Först och främst, lumpenbesök. Jag, mina föräldrar och min kusin Nellie har varit och hälsat på syster Anna på regementet i Enköping. Syster är sjukvårdsgruppsbefäl. Dessutom såg vi legenden Hoyles där också. Spännande och roligt att se honom där! Alla går runt i samma kläder och lyder respektive gruppchef, vare sig om det är en värnpliktig, löjtnant, officier eller vad det nu är. Den enda som inte verkade behöva stå till svars inför någon var regementschefen (som var kvinna!) som höll ett ganska tråkigt, uppenbart ord-för-ord-författat tal. Jag tror att hon skulle kunna göra bättre ifrån sig genom att tala från hjärtat mer.
Först och främst, lumpenbesök. Jag, mina föräldrar och min kusin Nellie har varit och hälsat på syster Anna på regementet i Enköping. Syster är sjukvårdsgruppsbefäl. Dessutom såg vi legenden Hoyles där också. Spännande och roligt att se honom där! Alla går runt i samma kläder och lyder respektive gruppchef, vare sig om det är en värnpliktig, löjtnant, officier eller vad det nu är. Den enda som inte verkade behöva stå till svars inför någon var regementschefen (som var kvinna!) som höll ett ganska tråkigt, uppenbart ord-för-ord-författat tal. Jag tror att hon skulle kunna göra bättre ifrån sig genom att tala från hjärtat mer.
Från detta sömlöst vidare till moralfrågan:
En uppvisning som fanns där just idag (det var regementets dag) var en simulerad internationell insatsaktion. Några värnpliktiga gjorde alltså ungefär en teater över hur en internationell insats kunde se ut. Vad som hände var: en kines kom cyklandes på en cykel och blev uppjagad av en pickup med ~4 beväpnade män. De hoppade av när de var tillräckligt nära cykeln och sprang sedan ikapp och "sköt ihjäl" (med lösa skott) denne kines. Utan någon förvarning kommer det ett 20-tal svenska insatssoldater som började skjuta (än en gång, lösa skott förstås) mot "terroristerna". Detta utan att verka ha någon aning om vilka dessa människor var, vilket störde mig en del.
Är det rätt att skjuta ihjäl människor bara för att andra människor gör det? Varför kom då inte någon universiell supermakt och skjöt ihjäl våra svenska insatssoldater som också begick uppenbara, och dessutom fyra gånger så många, mord. Underligt tycker jag. Hur ska man göra för att uppnå fred? Skjuta ihjäl upprorsmakare? Bäddar inte det bara för fler likadana konflikter? Jag tror att försvarssystemet som vi har nu är dömt att misslyckas med att uppnå världsfred.
Är det rätt att skjuta ihjäl människor bara för att andra människor gör det? Varför kom då inte någon universiell supermakt och skjöt ihjäl våra svenska insatssoldater som också begick uppenbara, och dessutom fyra gånger så många, mord. Underligt tycker jag. Hur ska man göra för att uppnå fred? Skjuta ihjäl upprorsmakare? Bäddar inte det bara för fler likadana konflikter? Jag tror att försvarssystemet som vi har nu är dömt att misslyckas med att uppnå världsfred.
Jag fick hemska bilder i huvudet när jag såg ett barn på 5-6 år sitta bakom en takmonterad kulspruta och skrika "pangpang" (varför vill människor göra lumpen egentligen?) och likaså när jag såg en jämnårig till denne kille hålla ett på tok för stort pansarvapen bak-och-fram (är det mänskligt att axla ett så stort ansvar?).
Sen till en lite mer odramatisk politisk korrekt tankeställare som jag fick häromdagen. Man kan få reda på oroande mycket om mig om man bara googlar på mitt namn (jag är inte egocentrerad, alla människor gör det =)) Jag hörde om en människa som försökte radera sig från google helt och hållet, hon lyckades bara nästan... Oroande också förstås det här.
Wellwell, huvudvärken börjar släppa och rösten börjar pitcha uppåt litelite, sakta men säkert. På måndag hoppas jag på att låta normal =).
Areté!
Kommentarer
Trackback
