Rasinj

Andra praodagen, lika rolig som den första =D

Var med på en labb om perception, alltså, hur man tolkar informationen man får av t.ex ögonen, öronen och känseln. RIKTIGT roligt! I en labb skulle man ha en spegel som var riktad mot en whiteboard som ena ögat skulle titta i, och andra ögat skull titta på ett ansikte. Sedan, om man viftade med handen framför whiteboarden, det vill säga, framför ena ögat, så kunde man se ett ensamt öga, en ensam mun eller något annat på whiteboarden.
Helt otroligt =).
Sen var det några fler labbar, rätt roliga de också, fast de orkar jag inte dra =P

På förmiddan förresten (labbarna var på eftermiddan) så gick jag till mr-centrum (magnet-röntgen, kommer in på det snart igen). I ett litet förrum så var det en trevlig tjej, kanske 25-30 (hemskt vad alla är snälla och lätta att prata med! =) som höll på med en förundersökning om känslor, de skulle kolla hur hjärnan reagerar på olika bilder som är sammankopplade med känslor (hon hade också bott i dalarna när hon var liten! många sammanträffanden) . Förundersökningen var som en enkät där de skulle svara på frågor, och så skulle de lämna blodprov för att kunna jämföra med resultaten i MR-kamerorna. En MR-kamera är alltså en röntgenmaskin som använder sig av magnetfält för att kunna se hur till exempel hjärnan ser ut. Själva maskinen ser ut som en upprättstående donut som man har huvudet. Olika kroppsdelar blockerar magnetismen olika mycket. Fett till exempel blockarar mycket, medan hålrum inte blockerar alls. Runt hjärnan kunde man se ett rätt tjockt vitt lager, underhudsfettet alltså.
Annars var det häftiga med maskinen att magnetismen var såpass stark, 30 000 gånger jordens magnetfält!!
Om jag höll en nyckel flera decimeter från den så stod nyckeln rätt ut åt sidan! Det kändes som att en hand drog i den, och hårt också! Skulle vilja ha en sån maskin hemma ^^. En sjuksköterska var där och visade en film där en sax drogs mot av maskinen och gick RÄTT igenom en melon, som skulle symbolisera vad som skulle kunna hända med en vanlig skalle (kanske inte om saxen gick på skallbenet, men genom munnen/ögonen kanske?).
Ouch vad hemskt! Sen är grejen att magnetismen är kvar, så saxen sitter där och tränger djupare och djupare in, och man kan inte vrida på huvudet heller (om man fortfarande lever) eftersom spetsen av saxen vill stå rakt jämfört med magnetfältet. Man orkar inte heller dra loss ett metallföremål från en sån där maskin själv!
En gång hade en metallvagn fastnat i en sån där, och man behövde 5 personer, alltså FEM personer plus ett rep för att få loss den!

Det var ungefär det jag gjorde idag, ingen större utläggning, men kul var det, alltihop =)


Många trevliga
Inspirationen flödar
Saknar min strata

/Signing off