Sinagpore exchange studies
I am a biotech student studying at Uppsala University in Sweden, and will leave for an exchange year in Singapore (National University of Singapore) this fall. It's barely two months until I leave, and there have been loads of questions going through my mind about Singapore, what it's like, and what it'll be like to be there.
Why Singapore? So why did I choose Singapore? There are a couple of reasons. I've been steadily more fascinated with the Asian expansion that has been showing the last 10-20 years, and I've been wanting to explore the reasons for such a success story. What's it like culturally and socially?
Biotech. It also seemed that there's some degree of excellency in the education of biotechnology (which is my major in Uppsala), and in biotech innovation, so that was another interesting thing for me.
International atmosphere. I've been hearing rumors about a true international atmosphere, which is something one can at least get a feel for at Uppsala University (at least at the faculties). Is the whole of Singapore like the small collaborative groups of international researchers that I've met in Uppsala? Or is it very segregated? It remains to be seen!
Expectations. What expectations to I have?
Efficiency and cleanliness. I've heard from all around that Singapore is working efficiently due to discipling and expectations of hard work from the citizens. This could be one of the underlying reasons for the economic expansion.
A little bit too technocratic? On the downside, it may go too far. I recently saw someone describing why he'll never return to Singapore discussing the downsides of efficiency and hard work. There was a lack of soul and spirit in the culture according to this guy. I guess he could have experienced an especially soulless atmosphere around him for some reason, and it wouldn't necessarily apply to Singaporean society as a whole.
Food everywhere. People mention this when asked "What's special about Singapore culture". I expect a lot of Chinese, Indian and Malay food! Probably not too many meatballs there!
I will try to post about how everything turns out so posterity (future exchange studensts?) can learn from my mistakes and experiences.
Cheers for now!
Tillbaks från Zimbabwe!
1
Nu är jag tillbaks i den gamla goda kalla snön som jag har pulsat i av och till i åratal. Det vill säga efter ett uppehåll på tre veckor som innehöll allt från möten med folk som är 16 år äldre nu än för 16 år sedan till bungee jump och avslöjande korruption. Det är verkligen fullständigt galet hur ett samhälle kan existera i en sådan korruption utan att folk gör revolt! Vi hämtade hem kusin Nellie som har jobbat som fiollärare under ett år. Jag tror att hon uppskattar att komma hem till sverige ganska mycket mer än vad hennes föräldrar gjorde efter några (alldeles för få) veckors semester.
Back on track nu. Uppsala och Flogsta, vi ses imorgon!
Imorgon kan mitt öde beseglas
För då är det 15 april, sista dagen för ansökning till utbildningar till hösten (ja, jag vet att det finns efteranmälning, men bortsett från det! Och det blir en bättre rubrik!). Om jag inte panikändrar mig imorgon (vilket inte alls är osannolikt, ibland händer ju sådana saker) så kommer det bli Civilingenjör Molekylär Bioteknik på Uppsala Universitet. Det finns ett antal anledningar till valet att söka den utbildningen. Några kommer jag liksom på efterhand för att rättfärdiga valet.
Så slutsatsen är att eftersom jag inte rimligtvis kan ge upp möjligheten att fördjupa mig i molekylärbiologi som på ett så lyckat sätt faktiskt bygger upp alla (ja, ALLA!) underliga kombinationer av molekyler som till slut blir till organismer och allra sist till organismer som faktiskt reflekterar över hur underligt det är att det faktiskt är fallet, så är det bästa valet som det ser ut nu Civilingenjörsprogrammet i Molekylär Bioteknik.
- Först och främst så har jag länge varit intresserad av mikrofysiologin i hjärnan. Jag övervägde läkarprogrammet, men jag skulle inte känna mig stimulerad på samma sätt av kurser i professionell utveckling som praktiskerande läkare och av tentor på urinvägar och liknande problematik.
- Innan läkarprogrammet funderade jag faktiskt på psykologprogrammet, men det är i princip samma problem där. 5,5 års utbildning som egentligen är riktad åt ett annat håll, så det är inget bra alternativ. Dessutom PTP-tjänstgöring och psykoterapi och grejer.
- Biomedicin kan man ju alltid plugga tänkte jag sedan, men sedan förstod jag att det finns lite brister i den tekniska biten som jag inte vill gå miste om. Det är väldigt troligt att jag kommer vilja hålla på med någon tillämpning i gränslandet neurovetenskap-teknik, kanske biometrik eller något liknande, så något lite mer tekniskt måste det bli. En stund föll det nästan över åt det andra hållet;
- Civilingengör i teknisk fysik? Teknisk matematik? Teoretisk fysik kanske? Men var kommer mikrofysiologin in då? Ingenstans troligen. Och biologin känns så väldigt viktig eftersom renläriga tekniker verkar dra sig för att försöka sig på biologiskt inspirerade lösningar som faktiskt, eftersom de biologiska lösningarna existerar under konkurrens, är minst lika effektiva och oftast mer än någon lösning som en ineffektiv människa har suttit och klurat ut.
Jag håller tummarna för mig själv och alla andra som söker till utbildningar nu i höst att det kommer kännas som att vi har gjort ett bra val!
Människans innersta natur...
Människans innersta natur blir alldeles häpnandsväckande genomskinlig när man ger sig in i världens kanske största informationsdammsugare. Google.
En sökning på "Fastest way to" ger förslag som 85, Uldum och "Guild rep". Någon som är lite orienterad i en genomsnittlig ungdoms vardagsvanor inser att det här är intressant. Kan WoW-spelare vara den minst tålmodiga sociala (osociala? definitionen tål att diskuteras) gruppen i världen? Vilka är orsakerna till detta? Varför lever vi i en värld där det som är allra viktigast att hitta snabbast är vägen till en fiktiv ökenregion?
Grundorsaken är mycket tydlig och ganska tråkig. Människan har blivit en social varelse som tjänar på social interaktion, och WoW-miljön ger ett sken av en social miljö med givande utbyten och belöningar.
När man tittar lite djupare så ser man däremot fascinerande och intrikata mönster som berättar om en djupare sanning. Allt som den fiktiva världen är uppbyggd av har sin verkliga motsvarighet. Allt i det verkliga livet går ut på att lösa problem, och bli belönad för lösningarna. Likadant är det i WoW.
En "dungeon" är motsvarigheten till ett stort vardagsproblem. Varje problem eller dungeon är i sin tur uppdelad i mindre, jag kan inte låta bli, "mellanmål", som ger de stegvis belöningar som man behöver för att inte ge upp. Det är bara det att i WoW så är de här stegvisa målen garanterade. Man vet, mer eller mindre, vad som komma skall. Man vet att om man lyckas med den här mellanbossen, vilket man också kan vara ganska säker på att man gör, så kommer en belöning. I verkliga livet så kommer belöningarna som socialt utbyte, leenden, uppmuntrande kommentarer och så vidare. I senare tid (de senaste tusentalen år) har belöningarna också kunnat vara i metallisk form, vilket det förstås inte görs någon skillnad mot i spelet. Anledningen till att vissa finner större tillfredsställelse i att underhålla sig med WoW än det verkliga livet beror troligast på de nyckelretningar som aktiveras av alla intrikata belöningssystem.
Hela den fiktiva världen byggs också upp av en valuta som inte får skena. Det gäller att hålla en balans och upprätthålla en konjunktur som känns godtagbar för spelaren. Om det plötsligt blir väldigt enkelt att "tjäna pengar" så har mycket av slitet varit förgäves, och det som spelaren länge har sparat till blir så tillgängligt att spelare som inte "förtjänar" objektet i fråga.
Bara lite korta reflektioner. Fortsättning kan följa.
Harry Potter and the Deathly Hallows - Part 1
...Blev det ikväll. Och Sverigepremiären var två dagar tidigare än den i bland annat USA, konstigt?
Hur som helst så var den som förväntat klassiskt skickligt utförd rent filmtekniskt och inte heller någon besvikelse regimässigt.
Förr att ge en kort återblick till vad som händer i så kan sägas att det börjar med Harry's 17-årsdag då han behöver lämna sitt hus, Bill och Fleur's Bröllop skildras, liksom vad som händer där som gör att trion får ge sig av på egen hand. De går in i ministeriet för att hämta medaljongen, besöker Godric's Hollow för att bli överraskade av Nagini och hittar till slut Gryffindor's svärd som de använder för att förstöra medaljongen. De får sedan höra om de tre "Deathly Hallows", och del ett slutar med att Voldemort stjäl "The Elder Wand" från Dumbledores grav.
Som vanligt så finns allt som en vanlig storfilm behöver för att glädja en stor publik. Romantiken och de känslomässiga intrigerna i en jämn balans med den action som finns i de snabba scenerna. Men just det känns ganska vedertaget och inte längre särskilt intressant att diskutera. Det som skulle vara intressant att diskutera är hur septologin (?) på grund av sin enorma respons har blivit ett universellt fenomen. Serien är ju framför allt både politiskt och religiöst intressant i sitt innehåll; en värld där vissa anser sig ha bättre förmågor på grund av sina blodsbland än "halvblod" och "mugglarfödda" och bildar en tyrannisk motpol till vår "goda" sida där våra vänner Harry Potter och kompani befinner sig.
Det är ju så tydligt att det knappt behöver poängteras att historien är en direkt anspelning på andra världskriget och det politiska förspelet. Det har säkert diskuterats tidigare och kommer också göra det framöver, men jag tror att det är viktigt att i alla fall ha det i åtanke att stora verk ofta kommer ur verkliga händelser från början, och får oss att tänka på nytt, 50 år senare. Som sagt, Luscious och Snape som Himmler och Goebbels? Kan det också vara den egentliga anledningen till att seriens popularitet har växt så enormt? Att situationen var liknande för många, kanske framför allt Européer (idén kom ju från en Britt), under efterkrigstiden, kanske har lett till att serien har blivit lite av ett smått amerikaniserat populärkulturellt bokslut över hur den Europeiska världen upplevde andra världskriget?
För att jämföra de klassiskt amerikanska krigsberättelserna om seger och ära så blir Harry Potter mer, trots att polariteterna är mycket tydliga, en diskussion på ett mer abstrakt plan (trollkarlsplanet) om vilken moral vi vill ha i vårt samhälle. Jag tror personligen att det kommer bli intressant att se om det i fortsättningen kommer fungera på samma sätt, och om vi om 10 eller 20 år (för allt går ju snabbare nu) kommer få se filmerna och böckerna om Charles, den lille Trollkarlen, som växer upp till en värld där fienden slår sina fruar med trollstavar och gömmer dem under svarta mantlar, och där fienden allra helst vill ta ifrån "oss", "de goda" våra friheter att använda våra naturresurser som ligger spridda över världen. Man kan bara vänta och se.
För att jämföra de klassiskt amerikanska krigsberättelserna om seger och ära så blir Harry Potter mer, trots att polariteterna är mycket tydliga, en diskussion på ett mer abstrakt plan (trollkarlsplanet) om vilken moral vi vill ha i vårt samhälle. Jag tror personligen att det kommer bli intressant att se om det i fortsättningen kommer fungera på samma sätt, och om vi om 10 eller 20 år (för allt går ju snabbare nu) kommer få se filmerna och böckerna om Charles, den lille Trollkarlen, som växer upp till en värld där fienden slår sina fruar med trollstavar och gömmer dem under svarta mantlar, och där fienden allra helst vill ta ifrån "oss", "de goda" våra friheter att använda våra naturresurser som ligger spridda över världen. Man kan bara vänta och se.
Körkort och flytt!
...och så blev man vuxen. Eller något sånt. Körkortet har fixats, och snart ska jag och min trevliga kusin flytta till Falun! Det kommer garanterat att förändra alla rutiner man har skapat sig radikalt!
Skolan har kommit igång, och fysiken är det som tiden mest läggs på just nu. Rörelsemängd och centripetalacceleration. Imorrn är det gröna lund hela dagen och lite fysikmätningar där. Undrar vad man ska hitta på resten av tiden?
14 Maj 2010
Innehållsrik dag. Övningskörning med en underlig dieselbil. Om jag ska vänja mig vid dem så får jag helt enkelt ta fler körlektioner på J-son. Efter övningskörningen promenerade jag till Nobina för att ta reda på en hatt som jag har tappat på en buss. Den fanns inte där tyvärr, fast det gjorde inte så mycket. Jag fick ändå rätt kul. Nobinas kontor är precis varifrån alla bussar åker från, och jag frågade om det gick någon 58:a inom de kommande minutrarna. Det gjorde det, och jag fick erbjudandet (särskilt för att det regnade något i hästväg) att ta bussen redan från garaget. Gärna, tyckte jag, och fick vänta några minuter innan det kom en halvtrött busschaufför ut ur matsalen (där det satt en 8-10 kollegor som fikade och sa "hejdå *namn*" som en osynkron kör (trevligt ställe)) och sa att "nu åker vi". Inkliv i garaget där det stod ca 15 bussar. Ut ur garaget och till resecentrum, där chauffören lät mig sitta helt ensam i bussen en stund. Extremt ovanlig känsla. Första gången jag sitter helt ensam i en buss i fem minuter. Efter det var det hem och lite mer övningskörning. Nu är det kväll och på nyheterna pratas det om drogning m.h.a. muskotnötter och invandrare på Gotland.
Efter intetgivande möten
... vill man bara klaga lite. Inte gnälla, men i alla fall framföra en kort reflektion om kommunikation och hur den skulle kunna förbättras för att uppnå bättre mötesklimat.
Nu förstår jag nämligen verkligen varför man kan jobba inom "management". Få grupper kan organisera sig på ett bra sätt om de inte har samma mål i kikarsiktet. Det kan väl inte vara så fördömt svårt att komma överens om en lösning om man vet vad man vill! Nej, just det. Det verkar inte som att man vet vad man vill. Där ligger ett problem för effektiv kommunikation. Och även om man gör det så är det inte självklart att alla vill samma sak. Kommunikation med en grupp människor som vet precis vad de vill och som flödar med idéer om hur målet kan uppnås. DET skulle jag verkligen vilja höra för att få nytt hopp till mänskligheten. Så är det idag.
Lägesuppdatering
Bara för att hämta mig lite.
- LTP-projektet rullar på, dock inte en hel timme per dag. Det var överambitiöst... Däremot så har jag dedikerat en person till alla spader, hjärter och ruter, endast klöver återstår.
- Snart bär det iväg till Frankrike, ska bli spännande, och samtidigt förmodligen oerhört skoj med Fredrik som rumskamrat. 220 kvadrat, lyxigt värre!
- FN-rollspel i mars, vilket innebär fler Fransmän, varav en kommer bo hos mig. Stackare, han kommer få känna av den stämningen som uppstår i svenska bussar... Jag vet någon som kommer skrika när han ser en röd dalahäst med abnormt bred nacke (läs dalatrafikloggan)
- Snart högskoleprov; lika bra att göra det en gång till eftersom jag fortfarande kan förbättra mig.
- Två jobb just nu, biografmaskinist och städare. Lagom roligt och stimulerande.
- Har börjat med linser sedan några månader tillbaks.
- Möten kan vara förvånansvärt ineffektiva, utan att det görs något åt saken. Om det skulle göras det skulle mycket bli bättre. Arbetsmöjlighet?
- Mindmaps är underbara.
Biokväll
Ikväll visades Avatar på Gagnef Bio. Som tur var så var hela filmen i färdigt skick när jag kom till bion en halvtimme innan, så det var bara att sätta igång, i princip. För att inte spoila något för någon oskyldig själ så vill jag bara säga: Mycket bra! Avatar är väl värd att se. Man kommer förstås inte ifrån klyschor, men det hör nog inte till diskussionen när jag tänker efter; en storfilm är en klyschfilm, de går hand i hand, och that's that.
Nyss hade jag en massa bra tankar om vad jag skulle skriva, men de bara flög iväg som tankar ibland har en tendens att göra, så jag låter bilden här till vänster säga sitt =).
God kväll och God Jul!
Jul, Jul, skrålande Jul...
...skräp över heeela gooolveet.
Sån är ofta utgången efter paketöppningen. Varför, varför? Varför ger man varandra inslagna paket i Julklapp den 24:e december? Borde det inte vara bättre att ge folk saker när de verkligen behöver det, och inte överösa alla med paket just den 24:e december. Sen -75 har Svenska Kyrkan tappat mer än en miljon medlemmar, och under samma tidsperiod har befolkningen ökat med totalt mer än en miljon. 2005 visade eurobarometern att 23% av alla svenskar tror att det finns en gud. 77% tror alltså inte på en gud i kristen mening. Trots det håller man fast i traditionen med julfirande med tillhörande julklappspappershögar på golven. Borde inte en högre grad av föränderlighet vara gynnsamt?
Ode till klutter
Du hädiska dammtuss. Din fluffiga framtoning; Din benägenhet, att ligga under sängar och skåp. Jag ska slänga dig.
Du hädiska pappersbit. Din blyerts är suddig; ditt värde är lågt. Din benägenhet, att ligga på stolar och glo. Jag ska slänga dig.
Du hädiska hög av böcker. Din enerverande existens. Du, med det jag aldrig orkar sluka. Du ska sorteras till döds.
Kvällslig produktivitet
Operation declutterization - Kapitel 3
Inget återstående klutter i bokhyllan! Mission succeed! Efter en värmning av de kalla tomma ytorna på de två nedre hyllplanen med hjälp av okänd textil och/eller diverse saker som används dagligen är bokhyllan klar.
40kg serietidningar har nu omsorgsfullt förpackats i flyttlådor och övertalats att stanna där de är i förhållande till lådan, vilken i sig krävde hälften av halva kvällen att förbereda till förpackningsbart skick.
Jag har åkt mycket buss i mina dar. Och som nostalgist har jag hittills sparat dem. Nu ligger de i brännbart hela bunten =).
Nästa tilltag blir byrån med tillhörande lådor och innehåll!
Deklutterisationen fortgår
Operation declutterization - Kapitel 2
Efter en grovelimination av objekt i kategori 0 (se föregående inlägg) så är det dags att tidsboxa lite
Box ett (1) - Bokhyllan
Låt mig först säga såhär: ~30% av vikten hos alla böcker i min bokhylla består av Kalle Anka-pocketar, ackumulerade med tiden. Nu är det dags att låta dem ligga i träda en stund för att om två år eventuellt tas med till Stockholm alternativt Göteborg alternativt (men ej så troligt) Uppsala, där de kan utgöra ett stort mervärde. Alltså, 30% av vikten (och alltså ungefär också volymen) har lagts i en låda, vilket innebär ett ledigt hyllplan.
Ett ledigt hyllplan var förra veckan helt ouppnåeligt på grund av ett lite för nostalgiskt sinnelag. Ett ledigt hyllplan var den här veckan uppnåeligt och är nu exekverat, och (jag kan inte säga det nog tydligt) fungerar som ett mycket effektivt substitut för den känslan av upprymdhet som annars lite patetiskt kan letas efter med stumbleupon. Det lediga hyllplanet ger energin som krävs för en fortsatt deklutterisation.
Ett ledigt hyllplan var förra veckan helt ouppnåeligt på grund av ett lite för nostalgiskt sinnelag. Ett ledigt hyllplan var den här veckan uppnåeligt och är nu exekverat, och (jag kan inte säga det nog tydligt) fungerar som ett mycket effektivt substitut för den känslan av upprymdhet som annars lite patetiskt kan letas efter med stumbleupon. Det lediga hyllplanet ger energin som krävs för en fortsatt deklutterisation.
Hyllplan 1 (ovanifrån) består nu av destillerat meningsfulla böcker, i kategorier: humorböcker, skönlitterära bra sådana och längst ut till höger utbildningskataloger. Meningsfullt och mer eller mindre perfekt.
Hyllplan 2 Är nu i fokus. Spekulationer existerar, och en möjlig lösning är kategorierna: "böcker av stort intresse", "Språkböcker", respektive "livsfilosofiska böcker".
Hyllplan 3 är nu i en enda röra, vilket är som det ska. Innehåller allt från atmosfär till grässtrå (det vill säga inte så mycket jord, sedan grovelimineringen av kategori 0 utfördes). Hit kommer fokus när Hyllplan 2 är klart.
Operation declutterization - Introduktion
Introduktion
Uråldriga prydnadssaker som på en hylla för sjuhundrafemtiosjätte gången stirrar mig lite bistert och medlidsamt i ansiktet när jag kommer in i rummet och tycks säga "Shoot me! Jag orkar inte stå kvar på den här sketna hyllan, jag vill umgås med de mina som står hos din farmor!". Spargrisar som kapitalistiskt speglar samhället med sin feta kroppsform, eller burkar som aldrig används till annat än att skymma sikten av nästa onödiga pryl bakom. Tidsskriftsamlare och böcker vars tryckta bokstäver i särskild kombination jag inte längre har något intresse av.
Bamsetidningar, Guinness world records 2001, 2003 och 2004. Nåväl, de är ibland intressanta, men sällan finner jag intresse i vem som för fem år sedan var den som snabbast med hjälp av näsan kunde rulla en apelsin en engelsk mile. Diverse pseudonostalgiska små föremål som har fått sin plats i mitt rum, bl.a. en sjöhäst vars fint ornamenterade svans brutalt amputerades vid ett fall från hundra gånger sin kroppslängd, i nyckelringsformat. Saker som skulle ta livet av sig om de en dag fick uppleva det.
2= Saker som har medelstor meningsfullhet för rummet
3= Saker som har hög meningsfullhet för rummet, eller användes minst varje vecka.
4= Saker som inte går att ta bort från rummet utan att totalt snedvrida den intrinsikala definitionen för "sovrum".
Uråldriga prydnadssaker som på en hylla för sjuhundrafemtiosjätte gången stirrar mig lite bistert och medlidsamt i ansiktet när jag kommer in i rummet och tycks säga "Shoot me! Jag orkar inte stå kvar på den här sketna hyllan, jag vill umgås med de mina som står hos din farmor!". Spargrisar som kapitalistiskt speglar samhället med sin feta kroppsform, eller burkar som aldrig används till annat än att skymma sikten av nästa onödiga pryl bakom. Tidsskriftsamlare och böcker vars tryckta bokstäver i särskild kombination jag inte längre har något intresse av.
Bamsetidningar, Guinness world records 2001, 2003 och 2004. Nåväl, de är ibland intressanta, men sällan finner jag intresse i vem som för fem år sedan var den som snabbast med hjälp av näsan kunde rulla en apelsin en engelsk mile. Diverse pseudonostalgiska små föremål som har fått sin plats i mitt rum, bl.a. en sjöhäst vars fint ornamenterade svans brutalt amputerades vid ett fall från hundra gånger sin kroppslängd, i nyckelringsformat. Saker som skulle ta livet av sig om de en dag fick uppleva det.
Enough, assez, abbastanza, bastante. Av ren medkänsla och med stort nöje ska det nu ske en rensning av dessa stackars saker. Operation declutterization inledd.
Metod
Operation declutterization inleddes lördag förra veckan. Syftet med operationen är att uppnå ett högre genomsnittligt meningsfullhetsvärde för objekten i rummet. Meningsfullhetsvärde kommer för komplexitetens skull mätas i en skala mellan 0 och 4. Allt för att förvirra.
Operation declutterization inleddes lördag förra veckan. Syftet med operationen är att uppnå ett högre genomsnittligt meningsfullhetsvärde för objekten i rummet. Meningsfullhetsvärde kommer för komplexitetens skull mätas i en skala mellan 0 och 4. Allt för att förvirra.0= Saker som inte har någon som helst meningsfullhet för rummet.
Exempel: Dammråttor, trasiga gummiband, pappersark med föråldrad information.
1= Saker som har låg meningsfullhet för rummet
Exempel: Böcker som aldrig läses, gamla pennfodral, en rubiks kub i komplett antal, dock separata bitar (minus en bit), ett elektroniskt kassaskåp vars säkerhet beklagligtvis ej överträffar den hos en av en krympling mediokert förseglad pappkartong. Läppglans som ungefärligt kan dateras till mitten av 1400-talet.
2= Saker som har medelstor meningsfullhet för rummet
Exempel: Burkar vars innehåll sporadiskt nyttjas. "Prylar" à la gyroboll, krokodilskalle, fickkniv och usb-sladdar.
3= Saker som har hög meningsfullhet för rummet, eller användes minst varje vecka.
Exempel: Väckarklocka som kvittrar vid uppvaknandet, högtalare, böcker vars innehåll jag finner intressant, gitarr, byrå innehållandes klädesplagg av olika färg och form.
4= Saker som inte går att ta bort från rummet utan att totalt snedvrida den intrinsikala definitionen för "sovrum".
Exempel: Golv, tak, säng, lampa, dörr, fönster.
Målsättningen med operationen är att höja genomsnittet från ~1 till 3.
Målet kommer att uppnås genom att avlägsna objekt med meningsfullhetsvärde < 2.
Operationen inleddes med konventionell städning, det vill säga elimination av objekt tillhörandes grupp 0.
Fortsättning följer...
