Lösryckta tankar

Många bollar i luften kan man nog sammanfatta det som. Jag har så smått försökt rutinera mig lite mer; gå och lägga mig i tid framförallt. Vad skönt att hinna med att göra saker på morgonen utan att behöva vara trött! Många tankar i luften. Qui eller que i franskagrammatiken? Vad plugga efter gymnasiet? Hur använder man sin potential bäst? Är biografmaskinistkunskaper nödvändiga i samhället? Finns det ett yrke som verkligen känns rätt och bra? Det känns fel att prata om yrke i och för sig. Det handlar ju om att man ska hjälpa systemet att hålla sig på fötter. I gengäld får man medel att höja sin standard i samhället. Det handlar om en win-win situation som har fungerat förhållandevis bra de senaste åren.


Finns det risk för ryggskador om man inte tränar ryggen tillräckligt ofta? Den är inte än så anpassad till ett liv på två fötter som man kan önska. Behöver man ens bry sig om det, eller är det bästa att helt enkelt ta livet som det kommer? Epikuréer i all ära; bra för dem, men jag kan inte förstå filosofin. Njutning blir inte bättre för att man njuter mer. Att ligga i en hängmatta och äta vindruvor dagarna i ända ger inte njutning. Man tröttnar på det.

Visst, man behöver inte vara så extrem i sin njutningsfilosofi. Ta livet som det kommer helt enkelt? Men vad är målet med det om ingen minns det om tusen år? Vilken skillnad gör det om jag har ett bra liv som ändå inte bearbetas på något sätt? Borde inte ett bättre syfte än att bara njuta vara att se till att så mycket som möjligt blir "ihågkommet" på ett eller annat sätt om tusen år? Spara tankar och idéer, prata med sina barn och barnbarn om sina föräldrar och farföräldrar och hur de var, komma på lösningar på problem som människan brottas med. Och då, vad är syftet?

Att bygga en större eller bättre värld, att skapa mer njutning? Varför? Då uppstår samma problem. Vad ska de människorna ha njutningen till? Fortsätta att "förbättra" världen ännu mer? Jag vill tro att vi kommer till en platå någonstans där allting bara stannar upp, och är bra. Förnuftet talar emot den tanken, eftersom alla levande varelser idag strävar efter att överleva. De som inte gör det överlever inte. Och hur överlever en mänsklig population bäst idag? Jo, genom att ha en hög välfärd. Någonting positivt är i alla fall att den mänskliga populationsökningen börjar sjunka när en viss grad av välfärd är uppnådd. Jag skulle vilja uppleva den tiden då populationen når en balanspunkt på jorden, som ett bevis på att vår resa mot målet, ett intelligensmättat universum inte är statiskt, kallt och meningslöst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0