Demitri Martin, Punktering, mättat sockervatten och kropp och sinne

Nu sitter jag med min lilla 10-tumsdator vid matbordet, minst en timme sen jag var klar med att äta. Demitri Martin är bara så underbart tankeväckande! Jag känner igen mig så i hans "If I" - show

"When you do examine life, can you go too far?"
"This is a story about what happens when a man's obsessive analytical mind goes too far, and turns on itself."

"When you do this over time, daily self-composed hurdles, every day, you develop what i call a number of Useless talents". Demitri har hela livet varit en ovanlig människa som löste gåtor på lektionerna och gjorde palindrom och letade anagram. Och utmanade sig konstant. Han visar några av de sakerna han kallar "useless talents", bland dem snurra pennor, rulla mynt på knogarna, jonglera, åka enhjuling, jojo, rubiks kub.

Precis de sakerna jag har lärt mig att göra eftersom jag hade så mycket tid över. Ingen av de här sakerna har ett syfte i sig, de fyller bara tid. Kolla på youtubefilmer, lära mig nya ord, kolla på wikipedia, blogga. Också bara saker jag gör för att fylla den tid som finns framför mig nu, och kommer finnas framför mig i hela mitt liv. Städa mitt rum, läsa böcker, diabolo, devilstick. Och så vidare. De är inget självändamål. Vad gör alla andra människor där ute med sin tid? Fyller de den med någonting som ger en tillfällig tillfredsställelse, bara för att det ger just en tillfällig tillfredsställelse? Fyller de den med någonting som de tjänar på i längden, för att de ska uppnå tillfredsställelse i det långa loppet? 

Demitri fortsätter med att prata om hur han gjorde "poängtabeller" över hur "bra" han hade genomfört en vecka. Om han nådde ett mål, till exempel "springa tio kilometer", eller "hjälpa en främling" så gav han sig själv en poäng. Varje vecka ändrades målen i tabellerna, och vecka 18 fanns det redan tio versioner. 

Jag har fyllt i ett "kvartsdokument" i ganska precis tre veckor just nu. Jag trodde att jag skulle få mer koll på vad jag gör på dagarna då, och kunna förbättra mig. Jag går och lägger mig väldigt sent på onsdagar. Det är nog den enda vettiga slutsatsen jag kan dra från det. 

Kan någon känna igen sig mer än mig i hans liv så blir jag, om inte förvånad, i alla fall väldigt fascinerad.


Nåväl. Min dag idag: Jag vaknade, åt frukost, tog en cykeltur, fick punktering, fick skjuts hem, lagade punkteringen, lagade mat, åt mat, cyklade iväg på ännu en tur, kom hem, styrketränade ytterst lite, lagade mat, åt mat, kollade på khan-videos (om hur en ämne löser sig i ett annat ämne, varför jag av nyfikenhet tillredde ett glas med sockermättat vatten och smakade på det, yum) och demitri martins "If I", bloggade. Och här sitter jag nu. Och lyssnar på spotify. Spotifyreklam är guld värd för att nå ut till dagens ungdomar. Man sitter redan uppkopplad och kan därför direkt kolla upp vad det nu är de pratar om.


Människans vardag verkar (med erfarenhet från mig själv) övergå från kropp och muskler till sinne och tankar. Kroppsarbete kan inte heller vara ett självändamål, så från det perspektivet är det är inte så tragiskt att tänka på det. Om ett sinne kan generera samma produkt eller tjänst som mänskligt kroppsarbete kan bör de två vara likvärdiga. En ensam tanke har dock ingen möjlighet att skapa, det krävs en handling av en materiell kropp för att skapa. Om kropp och sinne skulle separeras, vad skulle hända då? Kan ett ensamt sinne uppmana en kropp att utföra arbete? Då måste de två vara ständigt ihopkopplade. Om kroppen inte skulle klara sig utan sinnet, och sinnet inte utan kroppen så skulle de två bara kunna överleva tillsammans, vilket är precis vad vi ser hos människan, och hos alla andra djur med hjärnor. Man kan lika gärna se kroppen och sinnets som två enskilda organismer, där båda lever i symbios med den andra, men kroppen är sinnets slav.

Kommentarer
Postat av: Sanna

Varför dela på sinnet och kroppen?

2009-09-28 @ 22:59:10
URL: http://trueice.blogg.se/
Postat av: Olle

Det låter lite voldemort, eller hur? =P. Det är väl en yttersta tanke för att slippa förfall av kroppen, att digitalisera sitt sinne. Om det nu är något eftersträvansvärt. Och jag tror att det är den kursen vi har idag, med obehindrad exponentiell utveckling inom alla möjliga områden.

2009-09-29 @ 19:37:42
URL: http://rasinj.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0