Harry Potter and the Deathly Hallows - Part 1

...Blev det ikväll. Och Sverigepremiären var två dagar tidigare än den i bland annat USA, konstigt?
Hur som helst så var den som förväntat klassiskt skickligt utförd rent filmtekniskt och inte heller någon besvikelse regimässigt. 


Förr att ge en kort återblick till vad som händer i så kan sägas att det börjar med Harry's 17-årsdag då han behöver lämna sitt hus, Bill och Fleur's Bröllop skildras, liksom vad som händer där som gör att trion får ge sig av på egen hand. De går in i ministeriet för att hämta medaljongen, besöker Godric's Hollow för att bli överraskade av Nagini och hittar till slut Gryffindor's svärd som de använder för att förstöra medaljongen. De får sedan höra om de tre "Deathly Hallows", och del ett slutar med att Voldemort stjäl "The Elder Wand" från Dumbledores grav.


Som vanligt så finns allt som en vanlig storfilm behöver för att glädja en stor publik. Romantiken och de känslomässiga intrigerna i en jämn balans med den action som finns i de snabba scenerna. Men just det känns ganska vedertaget och inte längre särskilt intressant att diskutera. Det som skulle vara intressant att diskutera är hur septologin (?) på grund av sin enorma respons har blivit ett universellt fenomen. Serien är ju framför allt både politiskt och religiöst intressant i sitt innehåll; en värld där vissa anser sig ha bättre förmågor på grund av sina blodsbland än "halvblod" och "mugglarfödda" och bildar en tyrannisk motpol till vår "goda" sida där våra vänner Harry Potter och kompani befinner sig. 

Det är ju så tydligt att det knappt behöver poängteras att historien är en direkt anspelning på andra världskriget och det politiska förspelet. Det har säkert diskuterats tidigare och kommer också göra det framöver, men jag tror att det är viktigt att i alla fall ha det i åtanke att stora verk ofta kommer ur verkliga händelser från början, och får oss att tänka på nytt, 50 år senare. Som sagt, Luscious och Snape som Himmler och Goebbels? Kan det också vara den egentliga anledningen till att seriens popularitet har växt så enormt? Att situationen var liknande för många, kanske framför allt Européer (idén kom ju från en Britt), under efterkrigstiden, kanske har lett till att serien har blivit lite av ett smått amerikaniserat populärkulturellt bokslut över hur den Europeiska världen upplevde andra världskriget? 

För att jämföra de klassiskt amerikanska krigsberättelserna om seger och ära så blir Harry Potter mer, trots att polariteterna är mycket tydliga, en diskussion på ett mer abstrakt plan (trollkarlsplanet) om vilken moral vi vill ha i vårt samhälle. Jag tror personligen att det kommer bli intressant att se om det i fortsättningen kommer fungera på samma sätt, och om vi om 10 eller 20 år (för allt går ju snabbare nu) kommer få se filmerna och böckerna om Charles, den lille Trollkarlen, som växer upp till en värld där fienden slår sina fruar med trollstavar och gömmer dem under svarta mantlar, och där fienden allra helst vill ta ifrån "oss", "de goda" våra friheter att använda våra naturresurser som ligger spridda över världen. Man kan bara vänta och se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0