Imorgon kan mitt öde beseglas

För då är det 15 april, sista dagen för ansökning till utbildningar till hösten (ja, jag vet att det finns efteranmälning, men bortsett från det! Och det blir en bättre rubrik!). Om jag inte panikändrar mig imorgon (vilket inte alls är osannolikt, ibland händer ju sådana saker) så kommer det bli Civilingenjör Molekylär Bioteknik på Uppsala Universitet. Det finns ett antal anledningar till valet att söka den utbildningen. Några kommer jag liksom på efterhand för att rättfärdiga valet.


  • Först och främst så har jag länge varit intresserad av mikrofysiologin i hjärnan. Jag övervägde läkarprogrammet, men jag skulle inte känna mig stimulerad på samma sätt av kurser i professionell utveckling som praktiskerande läkare och av tentor på urinvägar och liknande problematik.
  • Innan läkarprogrammet funderade jag faktiskt på psykologprogrammet, men det är i princip samma problem där. 5,5 års utbildning som egentligen är riktad åt ett annat håll, så det är inget bra alternativ. Dessutom PTP-tjänstgöring och psykoterapi och grejer.
  • Biomedicin kan man ju alltid plugga tänkte jag sedan, men sedan förstod jag att det finns lite brister i den tekniska biten som jag inte vill gå miste om. Det är väldigt troligt att jag kommer vilja hålla på med någon tillämpning i gränslandet neurovetenskap-teknik, kanske biometrik eller något liknande, så något lite mer tekniskt måste det bli. En stund föll det nästan över åt det andra hållet;
  • Civilingengör i teknisk fysik? Teknisk matematik? Teoretisk fysik kanske? Men var kommer mikrofysiologin in då? Ingenstans troligen. Och biologin känns så väldigt viktig eftersom renläriga tekniker verkar dra sig för att försöka sig på biologiskt inspirerade lösningar som faktiskt, eftersom de biologiska lösningarna existerar under konkurrens, är minst lika effektiva och oftast mer än någon lösning som en ineffektiv människa har suttit och klurat ut.


Så slutsatsen är att eftersom jag inte rimligtvis kan ge upp möjligheten att fördjupa mig i molekylärbiologi som på ett så lyckat sätt faktiskt bygger upp alla (ja, ALLA!) underliga kombinationer av molekyler som till slut blir till organismer och allra sist till organismer som faktiskt reflekterar över hur underligt det är att det faktiskt är fallet, så är det bästa valet som det ser ut nu Civilingenjörsprogrammet i Molekylär Bioteknik.
Jag håller tummarna för mig själv och alla andra som söker till utbildningar nu i höst att det kommer kännas som att vi har gjort ett bra val!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0